foto: charlotte svensson
den avdomnade donnan
tiden går men står still
avdomnad
kort flykt
den en gång så vida prunkande slätten är halvt om halvt igengrodd
skräckslagen
besvikelsens röst går inte att förneka
ljusstrimman lyser svagt men stark
enträgen
för att jag är jag
foto: charlotte svensson
tufsigt på tapeten
foto: charlotte svensson
vad gör mig lycklig?
del ett
färger
prata länge om livet och djupa frågor
se ett vackert fotografi
ta ett fint fotografi
fotografera
uppleva natur
lyssna på musik
utvecklas som människa
skriva
ta på mig ett fint smycke
nå ett mål
iakttaga djur
iakttaga folk
hjälpa en människa
foto: charlotte svensson
örongodis
lätta ankar
pulsar genom tung blöt snö
vet absolut
ingenting om
det jag vill veta
någonting om
en kulle skymtas
skulle man kanske
ta sig
uppför
kanske
vägen upp mot krönet
påbörjas
inte det minsta förvånat
andas jag
tungt pinsamt värre
fan
snön ligger djup
den har bestämt sig för
att ta ett dopp
ned in i mina kängor
tvingar mig
stanna upp för att snöra av avlägsna snöra på
väl framme
planterar mitt arsle sig på
granris
vid nedstigning
tappas balansen
jaha
trevligt
jag och snön
liksom
mitt arma hjärta
går
sönder
bit för bit
foto: charlotte svensson
snurrig i bollen
en humla
flyger numera dagligen förbi
med direktiv
om än
ditten gulfärgade
om än
datten svartfärgade
delar mig i två
bzzar
till skälvande förvirring
delar mig i två
ack fuck
denna
obönhörliga stress
som jag så
väl
känner igen
från gångna tiders randiga flygfän
som komt och flygt
droppat
pysande bomber
och jag vet verkligen inte
alls
och det är verkligen inte
alls
kul
alls
inte ens för fem sketna öre
but
time will tell
foto: charlotte svensson
se framför sig
bestämt är det
spänningen stiger
ljus
uppstår mitt i all
villervalla av osämja
som målat konstnärs
själar
blygrå högröda
en samvaro
präglad av
färglösa dagar nätter
det är bestämt
att vid detta laget ta givakt
i akt
räta upp
sluta koka gryta på sig själv som offer
dagarna läggs på hög och
kanske
kanske
kan denna allvarsamma lek
bli en livrem
att lita på
bestämt det är
att slå rekord i att vara goda vänner
foto: charlotte svensson
flamingon
trots att du mår som du gör och det med all rätt har du förmågan till att ändå riktigt lyssna på en annan människa. efter timmarna igår kände jag mig helt fylld av energi, som en sprickfärdig sol, som om jag hade små moln under mina fötter och jag helt plötsligt hade blivit fem centimeter längre. med högburet huvud gick jag hem och kände en överväldigande tacksamhet över att du är min vän.
