challan

det är inte kallt ute när jag cyklar hem på min blåa damtralla jag tycker så mycket om

nypumpad

däcken då

trampar mig fram genom elvagradigt luftmotstånd som bara känns uppfriskande

som en lätt öm smekning över min kind

gatorna är tomma på folk, det är lugnt tyst fridfullt, jag njuter

nu väntar sängen

älskade och hatade sängen

fast mest älskade

sömn är fantastiskt och det verkligen när man avverkat elva timmars jobb

då har man fan förtjänat att sluta ögonen och slumra in

vrider mig otaliga gånger i sängen

ligger så i säkert tre timmar utan att somna

till slut ber jag till en gud jag egentligen inte tror existerar

som jag gjorde när jag var yngre och livet var bajs

ber högt om att få somna

men gud hör inte, kanske för att jag inte tror

och nu vill han straffa mig med tankar som knivhugger mitt hjärta i tusen små bitar

jag onanerar för att jag vill ha något som får mig att glömma

om än bara för några sekunder

vägrar tänka på honom, på oss, vägrar, så jag sluter ögonen och tänker på annat sexigt

som får mig att komma

och glömma

om än bara för några sekunder

natten igår var den hemskaste natten på mycket länge

mitt hjärta bankade hårt och tankarna piskade mig blodig

det gick inte att inte tänka så jag fick låta tankarna flöda fritt

svek

hörde bilar utanför och kanske kanske, tänkte jag, är det han

för att säga hur jävla korkad han är

förlåt baby förlåt och allt skulle vara förlåtet på mindre än tre sekunder

men innerst visste jag att slutet redan kommit

för att stanna

på morgonkvisten ringer telefonen

hennes röst får mig att känna glädje och lugn

allt känns lite bättre nu, jag tar mig samman

längtar efter att få skingra tankarna än mer på nya jobbet

tänka på någonting annat

nu är det du som blickar fram, charlotte

vad ger dig rätten att trampa på mig så fruktansvärt hårt, vad har jag gjort för att förtjäna det, att bli tillintetgjord på tre sekunder? känner du dig mäktigare, större, bättre då, när du förnedrar mig och mina dagar och mitt liv och mitt mående? det var ett grovt misstag du gjorde kan jag på rak arm säga, jag vill inte bli behandlad så. jag vill inte ha ditt spott utan ditt hundraprocentiga stöd, uppbackning. hur kan du i hela fridens namn skriva och mena på att du inte förstod att jag var deppnödig, hur kan man inte se, är du blind? om man ligger i sängen, deppdäckad och sover mer är fjorton timmar per jävla dygn, borde man då inte vakna till ur sin egokoma och vara snäll och fråga frågor som är av värde? fråga frågor och verkligen vilja höra svaren.
på riktigt.
onödig energi kramar musten ur mig, alla dessa år som flyter iväg, all frihet som låses in. fy fan vad trött jag är på skiten, på allt som har med tvåsamhet att göra. mitt liv ser ut som det gör idag av en anledning, en självvald anledning. en av många visioner leder och tar mig fram. ibland är de just nu totalt avsaknade av minsta ljus, mina dagar, det ser inte du, inte på det sättet jag hade önskat. istället tar du mina lidelsedagar, knycklar ihop och svärtar ned dem med dina elaka ord som tar dig tre sekunder att häva ur dig, som gör mig till en pöl av mosade äpplen. rent av förtrycker mig som människa, mig som lidande människa.
att du inte skäms.
och det gör du ju inte, istället skriver du "Du, överdriver du inte lite nu?" och jag tappar typ andan för jag kan inte fatta hur du inte kan förstå, hur du kan vara så självgod men om det är så du vill ha det så är det så, då kan du ju sitta där hos henne och ruttna tycker jag, tycka synd om och hata dig själv lite smågrann för att du inte bad om ursäkt med råge, då kan du ju sitta där och mysa med din kolhydratmage och avsky livet och kanske komma på det som bruden redan vet. hur lite hon betyder och hur lite du bryr dig om att du sårat henne för det är det budskapet blir om du lämnar mig ensam idag.
det viktiga lyckas människor alltid bajsa ned och sätta som nummer två. då blir efterföljden därefter.
förkrossande.
då, då kan man ju sitta där med henne och tycka synd om sig själv för jag gör det inte. det kan du ha klart för dig, jag har nog med att inte försöka tycka synd om mig själv medan jag slickar rent såren som du hällt alla de sju världshavens salt i.

var det såhär det kändes att gå upp klockan sex, är det enda jag kan tänka på nu elva timmar senare?
mina ögonlock känns tunga som guldtackor, inte av själva jobbet i sig, nejdå det är intressant, är det, utan av bristen på sömn. trots att jag fullföljde min finfina plan att krama kudden vid tjugotvå kunde jag allt annat än just sova.
jag
voffade som en hund åtskilliga gånger, säkert tjugo
studsade min kropp upp och ned i sängen
smorde in mina händer med calendula wind and weather cream två gånger
smorde in mina händer med munkens bisalva fem gånger
kontrollerade att mina händer kändes tillräckligt insmorda minst tio gånger
drack vatten
kramades
pussades
gick upp och skulle kissa fyra gånger, det kom inte många droppar den andra, tredje och fjärde gången
petade mig i näsan
kivades och lekte
skrattade en massa
sjöng högt i högan sky
stängde fönstret
gjorde jag.
det gick bara inte, kände mig pigg som en mört men till slut fångade sömnen in mig i sin stora blågröna håv. och så ringer väckarklockan. fan. för tidigt, så trött, så TRÖTT. jag tänker på hur man vänjer sig vid allting, hur man är flexibel och anpassar sig till de olika omständigheter man utsätts för. som arbetande, som arbetssökande, som trött.

valnötter
är gott
speciellt
när man inte orkar laga mat
750 g
står till mitt förfogande
jag tror jag kan
klämma
åtminstone 200 g

bajsa
är skönt
speciellt
när man kan plocka ögonbrynen
på en och samma gång
snacka om
effektivitet
o god, jag är så konstruktiv

slänga sopor
är nödvändigt
speciellt
när de får en att gå
utanför dörren
för första gången på hela dagen

några fotografier ur ett fotouppdrag jag fick

idag
efter sex dagar
tog jag till slut tag i mig själv, jag gick in och satte mig i duschen
satte mig
satte mig i duschen
för bekväm för att stå
nämligen

i lördags gjorde jag högskoleprovet för första gången.

engelskan kändes ok.
svenskan kändes mer än ok.
matten kändes noll ok.

låt mig förklara det såhär.

matte har aldrig varit min starka sida.
aldrig.
matte är uttorkande för mina nerver, gör mig sömning. när mattedelen kom kände jag mig aldrig stressad för
kära ni
det går rätt snabbt att gissa.
ett kryss här ett kryss där.
jag satt och tittade på alla människor runt omkring mig, de använde sina linjaler. jahapp, tänkte jag. då får väl jag också använda mig av linjalen och så linjalade jag mig lite för att försöka se om linjalen kunde ge mig några svar, som den verkade göra för alla de andra. mig gav den endast vaga sådana där, svar.
nä.
matte.
är inte det minsta min grej
och det känns alldeles utmärkt utomordentligt bra ändå.